Panik kanske är att ta i, men lite ångest. Så fort jag kom hem kändes alltihop som en dröm. Det som för bara någon dag sedan kändes så självklart och verkligt gör inte det längre. Just nu känner jag bara mycket måsten. Måste betala hyran. Måste betala deposition. Måste skaffa jobb. Måste ringa någon som kan tala om för mig vad elabonnemang innebär och hur jag ska skaffa mig ett sådant. Måste skaffa jobb. Måste packa väskan. Måste packa rätt. Måste leta och köpa mobiltinternet. Måste skaffa jobb. Måste skaffa norskt konto. Måste pussa frenetiskt på Silvi medan jag är hemma. Måste älska familjen extra tydligt. Måste skaffa jobb. Måste vara glad. Måste jobba varje dag tills vi åker. Måste gå på km för sista gången på onsdag. Måste tagga ner. Måste andas. Måste sova.
Och nu måste jag till tvättstugan.
Dina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar